Det kommer alltid perioder när det är lite för långt mellan besöken vid odlingen. För mig är det ofta i början av hösten, mellan terminsstart och höstlov när veckorna är fulla av aktiviteter och uppstarter.
Hösten är också tiden då det är dags att sätta blomlökar inför våren, tiden att se över komposten och att förbereda nya odlingsland till nästa år. Det kliar i fingrarna över att få ta tag i det som inte hunnits med under sommaren, saker jag vill testa och göra.
Men framförallt är början av hösten tiden då sena växter blir skördeklara och årets alla ansträngningar bär frukt! Det känns tråkigt att inte få vara med och ta del av det som vuxit fram och att det går förlorat, ruttnar bort eller växer sig för grovt.
Avståndet till odlingarna har också fördelar. Att få längta efter något skapar utrymme till att drömma, att planera, att ta sig tid att läsa på och förbereda sig. De praktiska utmaningarna med att inte vara på plats blir givande att klura på. Att inte odla där jag har min vardag gör att jag får tid till det där tänkandet. Det blir en del av mitt odlande.
